Inkörning del 3

Igår fick Uni träna med sin splitternya, riktiga sele. Den sitter riktigt bra.

Igår monterade vi draglinor på skaklarna som vi använder så att det blir som på riktigt och så satt dessutom skaklarna ihop med varandra, vilket de inte har gjort tidigare. Uni tog inget större bekymmer över det, utan vände brant genom att göra sidvärtesrörelser, precis som vi ville att han skulle. Metalldelen som håller ihop skaklarna och gör så de kan ledas är tung som ett berg och skramlar och dundrar men det var inte heller något som vår häst brydde sig något extra om.

I princip var det såhär vi gjorde. Det var så mörkt så det tjänade inget till att försöka ta egna bilder.  Källa.

Eftersom att det gick så bra så (nu finns det risk för att någon annan hästförståsigpåare skriker till och tycker att vi har alldeles för bråttom här) fäste vi ett bildäck i en lina längst bak som han drog längs backen. Det gick också hur bra som helst. Hakuna matata, liksom!

I övrigt är det den här filosofin vi har arbetat efter när vi kör in honom: Att förbereda sin häst för inkörning