Bakslag

Being me sucks! Sometimes.

Sen vi kom hem från påskresan har Linett betett sig lite konstigt. Eller kanske annorlunda för att vara mera exakt. Det började med att hon tjurade, vilket hon nästan aldrig annars gör (om det inte gäller konkurrens om mat, för då är hon inte snäll!). Hon gick undan när jag skulle fånga eller borsta henne. Jag tänkte inte desto mera på det då för Lumikki var en tjurskalle i en vecka efter att vi var i Lappland några dagar i höstas. Ston, ni vet.

Igår fick jag efter lite lirkande fångat henne och bundit upp henne. När jag skulle borsta henne trängde hon undan mig med sin bakdel (=sparkutrustning) och jag vågade inte röra mig ifall att hon hade för avsikt att sparka. Men det hade hon tack och lov INTE! Då hade vi en inte så tystlåten diskussion, och hon blev alldeles paff på kuppen. Hon lugnade ner sig i alla fall och det var vitsen.

Men så idag. Tänkte mig en skritt-tur eftersom att hon vilat i två veckor. Vad kan gå fel? Jo, man kan gå omkull. Man kan nästan gå omkull och hinna tänka ut sina memoarer på mindre än en sekund! Snubblat har hon alltid gjort, mer och mindre. Idag var hon en riktigt vinglig dam som både var pigg och slö på samma gång. Snubblandet är värst när vi bara går på långa tyglar eller bara "slörider" omkring. Så helt plötsligt, på slät väg, försvann 450 kg häst under min kropp. På ett ögonblick hade hon trasslat in sig i sig själv och tappat balansen med frambenen och vikit dem under sig. Jag klarade mig oskadd men jag var en väldigt skakig ryttare när jag kom hem. Jag trillade tack och lov inte av men jag har minsann aldrig hållit i mig så hårt i sadel och man!

Efter några textmeddelanden och samtal hit och dit dök förklaringen upp: Linett har pollenallergi.

Hon är svullen runt ögonen som också rinner (det har jag skyllt på blåsten som suttit i i flera dagar) och det rinner ur nosen ibland också. Stackarn mår inte så bra. Nu blir det mera tadetlugnt och försöka hitta något som lindrar besvären. Och tvätta ögon och nos varje dag.