Nu är vi hemma igen. Vi flydde fältet och firade påsk på världens vackraste plats. Ibland måste man kasta bort klockan och alla måsten och bara göra sådant som man har lust med, t.ex. åka skidor. Under blå himmel och över vita vidder är det (nästan) inga problem att ägna sig åt den förbenade sporten längdskidåkning. Av hatkärlek och sisu skidade husse och jag ungefär 65 kilometer. Det var mest jag som stod för hatkärleken. Husse stod ensam för sisun. Jag har alldeles för bra skidor och en egen vallare så jag kan inget annat än åka skidor. Efteråt är det ju alltid skönt. Men utför går liksom enklare...
 |
| Av någon orsak hittade vi en nersnöad grävmaskin på Yllästoppen. Foto: Susanne Sjölund |
 |
| The dogz följde med. Sindi tyckte att vi skulle ta hem lite snö i en påse. |
Nu är vi alltså hemkomna och tvättmaskinen går med full fart. Här är en som saknat oss, tydligen, för han är visst rädd att han ska missa något väsentligt. Ser ni vad jag pratar om?
Nu är det vardag som gäller igen. Här hemma 600 km söderut finns inte en snöflinga kvar. Men tulpaner, påskliljor, narcisser och krokusar kommer upp ur backen och hästarna fäller päääääääls. Till och med jag snörvlar fast jag inte ens är allergisk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar