När vi hämtade henne hos kenneln lekte hon så bra med valparna som ännu inte hade flyttat så det gjorde nästan lite ont i hjärtat att ta hem henne. När vi kom hem var hon ganska olycklig och ville mest sova och när man satte sig bredvid henne vände hon bort huvudet. Hon saknar säkert sina syskon och sin mamma.
Farbrorn tog det hela med ro. Han har tittat på henne hela dagen och däremellan har han vaktat henne. Det förvånar mig storligen att han inte ens har morrat eller rest ragg åt henne. Han var mycket argare över nöffnöff som jag slarvade hem i torsdags.
På eftermiddagen tog vi ut henne på gården för vi tänkte att det kanske skulle pigga upp henne - och det gjorde det. Vi lekte och sprang på gräsmattan som är sådär lagom torr just nu. Dessutom både kissade och bajsade hon ute. Farbrorn övervakade förstås det hela. Sen när hon kom in igen började hon leka med sina leksaker, vifta på svansen och utforska sin nya boning. Success!
Det här blir nog bra det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar