Utepremiär

I natt dog också den andra lille lammpojken. Det var ju egentligen inte oväntat eftersom att det faktiskt såg dåligt ut redan från början. Ändå är jag lite bitter för jag försökte ju faktiskt. Då får man hejda sig för när det gäller djur får man inte vara egoistisk eftersom att djurets hälsa går före människans nytta av djuret: man kan inte hålla ett djur vid liv om det inte har förutsättningar för ett gott liv.

Så klart funderar jag över vad som gick fel och jag har konstaterat att det gick fel hela vägen från början till slut. För det första var tackan så liten att hennes storlek antagligen har inverkat på att lammen inte har fått tillräckligt med näring innan de föddes. Baserat på det facto att de var så små när de föddes. Eftersom att det ena föddes på en olämplig plats (mitt ibland andra får som var elaka) och det andra kom ut med sidan före så var tackan inte som hon borde i kombination med att lammen var svaga och därför kastade hon dem. Jag borde ju förstås ha varit snabbare med råmjölken än vad jag var.

Det är sånt som händer. Man kan inte ge ett lamm förutsättningar som det inte har fått med födseln. Naturens gång. Jag hoppas att resten av tackorna ska ha bättre tur och få starkare lamm. De som är kvar att lamma är mycket större och starkare så det är i alla fall lite bättre förutsättningar.

* * *

Det roliga är att lammen som föddes för en vecka sedan växer och mår. Idag fick de gå ut i hagen med sin mamma för första gången.

En helt ny värld har plötsligt öppnat sig!

Naating ti ita?

Sötare djur får man leta efter.

Sindi är i ett så kallat "mellanstadie" nu. Hennes öron kan inte bestämma sig för om de ska hänga (som de ska) eller stå rätt upp. Snart blir det nog till att limma ner dem så de hålls. Idag har hon vallat lammen för hon tycker att det är så otroligt roligt  när det finns små får på gården!

Sindi, 12,5 veckor.