Inga lamm än så länge, men min ena tacka stånkar och pustar så det kan inte vara långt borta.
Medan jag väntar på att de ska få ut sina fotbollar sitter jag och dimensionerar stål så att jag svettas. Det har jag gjort hela veckan nu och högen jag ska traggla igenom blir mindre, så det är bra. Jag börjar se ljuset i tunneln. (Eller väggen...) När jag går och lägger mig och blundar så ser jag svetsar, förband och plåtar som svävar omkring och bildar konstigheter.
Min syster som är så förstående försökte vara rolig och lade upp följande klipp på min facebooksida. Jag har sett det förr och det är faktiskt ganska kul men på ett skrämmande sätt, om man nu får ha kul åt andras olycka. Vartefter min utbildning börjar närma sig slutet får jag mer och mer förståelse och tycker mer och mer synd om folket i klippet, men ändå skrattar jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar