söndag 6 april 2014

Hoppträning

Idag har jag varit på hopplektion eftersom att jag hoppar alldeles för lite. Hoppar med häst, alltså. Vi hoppade vattenmattan. Jag har ridit på ridskola i snart tio år och det var första gången som jag hoppade vattenmattan idag. Bättre sent än aldrig. Det gick bra, det var ingen som dog.


Källa.
Som sagt så hoppar jag alldeles för lite och för sällan. En av orsakerna är väl att jag borde ha börjat hoppa när jag ännu var ca en meter över havet och inte när jag blivit vuxen (om jag nu någonsin blir vuxen). Man blir så feg och mesig när man börjar för sent.

Ridning är en sport som inte lämpar sig för mesiga människor. Men så går det inte heller om man är kaxig för då slutar det med att man faller till marken rätt fort. Man ska vara ödmjuk men bestämd. Lite tuff. Man ska absolut inte vara rädd för hästar men det hjälper om man har respekt. De väger ändå ett halvt ton och är otroligt starka så om man inte klarar av att hantera dem så ska man inte heller leka med dem, för de är inga leksaker. Hästar är levande djur som ibland har en räv bakom örat och som kan få för sig lite vad som helst.

Jag har alltid tyckt att hoppningen är en ordentlig utmaning. Dessutom hoppar jag så sällan att jag aldrig riktigt lär mig tekniken ordentligt. Det är så mycket att hålla reda på i hoppningen: man ska ha en bra takt, hästen ska bjuda framåt, den ska vara mellan hjälperna, man ska rida bra vägar, man ska kunna avgöra avstånden före och mellan hindren, man ska komma ihåg banan och det svåraste av allt: man ska kunna hålla ordning på sin egen kropp också.

Jag upprepar samma fel alla gånger jag hoppar. Jag håller inte ordentligt med vikt i hälarna och mina skänklar åker gärna bakåt. Det sker eftersom att jag kniper om hästen med knäna. Därför lutar jag mig allt för mycket framåt över hästens nacke. Det betyder att om hästen tappar balansen eller gör något som jag inte är beredd på så flyger jag över huvudet på den och får äta sand. Det enda sättet att få slut på detta ekorrhjul är att träna mera.

Jag har fastnat mera för dressyren genom åren därför att det är på ett helt annat sätt. Visst måste man hålla reda på en massa saker när man rider dressyr också, men det är på ett helt annat sätt. Det är skönt att rida dressyr för jag koncentrerar mig så hårt så att jag glömmer allt runtom.

Ändå skulle jag så gärna vilja bli bättre på att hoppa.

En vacker dag, kanske...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar