Fryssäkert

Nu är det -20 grader kallt istället för töväder. Det finns tydligen bara ytterligheter i år. Jag hann i alla fall med ett barbackapass med Linett när det fortfarande var -16 grader. Men det var kallt ändå!

Ni undrar hur vi gör för att inte vattnet ska frysa i stallet?

Jo, det ska jag tala om. Smarta matte konstruktören har nämligen i samråd med smarta morbror elingenjören hittat på ett sätt som gör att vi inte behöver hugga isbitar ur dricksämbaren när temperaturen sjunker under 0. Vi behöver ändå 230 liter varje dag, i runda slängar, så det är inget man slösar med något extra. Vi har ingen vattenledning till stallet utan skottar det i vattentunnor med mjölkkärran en gång varje dag (minst).

Så här tänkte vi:
Problem: Vattnet fryser.
Lösning: Vattnets temperatur får inte sjunka under 0 grader Celcius.

Det här använde vi:

2 st murbruksämbar varav ett rymmer 60 liter och det andra 80 liter
superlon (mjuk isolering, "liggunderlag")
aluminiumfolie
en speciell sorts kabel (ett motstånd) som reglerar temperaturen
smältlim
en genomföringsattiralj
en armerad skyddsslang
elkontakt

Så här gjorde vi:

Vi vände det mindre av murbruksämbaren uppochner. På bottnen limmade vi fast motståndskabeln (som jag inte vet vad heter) med smältlim. Vi ringlade den från mitten utåt så att den täckte hela bottnen. Det blev kanske 2 cm mellanrum mellan varven. Längden på kabeln hade morbror klurat ut för att vi skulle få tillräcklig effekt för att värma 60 liter vatten till +10 grader Celcius. Varför vi satte kabeln i bottnen istället för på sidorna har att göra med att värmen stiger uppåt samt vattnets cirkulation som sker automatiskt eftersom att det varma vattnet vill vara överst i kärlet. Då värms vattnet upp jämnt.

Sedan täckte vi in bottnen med aluminiumfolie så att värmen strålas inåt mot kärlet. Sedan klädde vi in vårt kärl med superlon för att isolera mot kyla utifrån. Sedan passade vi in ett ställe var kabeln skulle ut och vidare till vägguttaget. Där borrade vi hål i det större ämbaret och monterade genomföringen för minsta värmeförlust. Sedan var det bara att släppa ner det mindre ämbaret i det större, vilket gick nästan på millimetern stundom (men det hade vi ju räknat på innan).

Sedan klädde vi in resten av kabeln i en armerad skyddsslang (ifall att en hästapålle skulle komma på att bita i den) och monterade kontakten. Kostnaden för den här lilla leken blev ungefär 130 €. Men det var det minsann värt! (Dessutom gjorde vi två stycken medan vi ändå var i farten. Fåren ska ju också dricka vatten, även vintertid.)

Nu hålls vattnets temperatur över 0 grader Celcius fast det är 20 grader kallt där ute.

Säkerhet när det gäller el och vatten kan man ju ägna någon liten tanke åt nu som då, eftersom att dessa två inte utgör någon bra kombination. Det vet till och med den som annars inte kan något om el. Därför använde vi murbruksämbar som tål kyla utan att spricka samt den där skyddsslangen utanpå kabeln som är utanför kärlet. Dessutom placerade vi kärlen så att alla kablar är dragna på utsidan av alla boxar så att inget djur kommer åt att gnaga på dem. Uttagen har kapslingsklassningen IP64.

Jag hittade ett begagnat kärl för 3650 kronor på blocket när jag annars bara tittade. Så vi vann nog på att tillverka egna även fast materialkostnaderna blev ganska höga.