Om att lära sig rida

Den krulliga hästen, ni minns, basjkir/american curlhästen, är en riktigt trevlig hästinna. Men jag får rannsaka min ridning när jag försöker rida den. I söndags red jag henne och hittade framåtknappen och bromsen och idag har jag ridit henne för instruktör. Nyckelorden är LESS IS MORE.

Varje gång jag tar mig an en ny får jag fråga mig själv om jag verkligen kan rida. Att det kan vara så svårt fast jag har en repertoar om ca 30 hästar fördelade på 15 år! Varje häst är olika. Inte bara till utseende (även om det finns sådana som man inte ser skillnad på hur man än försöker!) utan också till sinnet. Det är som med människor: endera klickar man direkt eller också tar det en stund att komma underfund med varandra. En del är envisa, en del är pigga, somliga glada, somliga arga, någon skygg, någon känslig. Men alla är hästar och torde därför ridas på samma sätt. Dessutom är de som människor i det avseendet att alla har någon form av utbildning.

Men nej.

Så är det inte.

Man utvecklas aldrig som ryttare om man inte testar olika hästar mellan varven. Det händer så lätt att man snöar in. Ett sätt att rida den ena passar inte den andra det minsta.

Själv ska jag tänka på att:

1. Inte skänkla i onödan
2. Vara försiktig med min tygel
3. Sitta så stilla som det går
4. Inte ha så bråttom
5. Vara tydlig med mina hjälper
6. Vara konsekvent med mina hjälper
7. Och så vidare...

Fast jag har ridit så länge som jag har så finns det alltid mera att lära sig.

Vilken bra hobby man har!